Malcolm X



















(El Hajj Malik Shabazz)

Biografi








































Första sidan

Fotografier

Litteratur

Länkar


















































Biografin håller på att uppdateras

SAMMANFATTNING:

När El-Hajj Malik Shabazz (Malcolms namn som han fick efter en resa till Mecka) mördades i en möteslokal i början av 1965 hade han varit med och förändrat den Amerikanska historien. Från att ha blivit faderlös redan som barn, och placerad i fosterhem när socialtjänst folket drivit modern till sinnes förvirring, till att vara en av de unga gangstrarna i Bostons svarta distrikt Roxbury och Harlem i New York, och slutligen en aggressiv militant svart ledare som gjorde de hatade och älskade Nation of Islam stora och kända runt om i världen. Malcolm gjorde sig inte bara fiender bland sina motståndare utan även bland sina egna led. Än idag sitter tre män från Nation of Islam fängslade för mordet på honom, men det finns många konspirationsteorier. Detta tack vare att han genom sitt engagemang att väcka de svarta i USA bl.a. blev avlyssnad av polisen och FBI, och att han var skuggad av CIA när han befann sig utanför USA:s gränser. Att Malcolm var farlig för makthavarna i Washington DC var det inga tvivel om, eftersom han hade högt uppsatta vänner runt om i världen. Vänner som var intresserade av de svartas situation i USA. Vänner som var villiga att erbjuda hjälp om det skulle behövas i kampen om frihet och rättvisa.

FÖRÄLDRARNA

Malcolms moder, Louise Little, var från Grenada i Brittiska Västindien och hade en vit fader. Den rödhårige mannen som våldtagit hennes moder var anledningen till att hon var ljus som en vit kvinna och Malcolms rödbruna hud- och hårfärg.

Earl Little, Malcolms fader, var baptistpastor och anhängare till Marcus Garveys läror (för den svarta "rasesns" renhet och att de svarta i Amerika skulle återvända till sitt gamla hemland i Afrika, Garvey var ledare för Harlem baserade U.N.I.A., Universal Negro Improvement Association).
I sin självbiografi beskriver Malcolm sin fader som mycket svart, ca. 190 cm lång och med bara ett öga, hur det andra gick förlorat visste han inte.

En natt när modern fortfarande var gravid med Malcolm red några Ku Klux Klan medlemmar hem till dem och skrek att Earl skulle komma ut, men han var i Milwaukee och predikade. Då hotade Klanen dem att flytta eftersom de "hederliga vita kristna" inte fann sig i att han "uppviglade negrerna". Sedan red de runt huset, slog in fönstren och försvann lika plötsligt som de kommit.
När fadern kom hem blev han rasande och trots att han inte var någon skrämd man, som de flesta svarta var, beslöt han att så snart Malcolm kommit till världen skulle de flytta.
 
Malcolm föddes 19 maj 1925 i Omaha, Nebraska, och var sina båda föräldrars fjärde barn av åtta (Wilfred, Hilda, Philbert, Reginald, Yvonne, Robert, Wesley), och sin faders sjunde, han hade tre från ett tidigare äktenskap. Snart efter födseln bosatte de sig i Milwaukee men de stannade inte länge eftersom fadern ville flytta någonstans där han kunde odla deras livsmedel och kanske starta en affär.

HOTADE

I Lansing blev de hotade igen, men av ett lokalt hatsällskap som bar svarta kåpor istället för vita som Ku Klux Klan och kallade sig Svarta Legionen. Eftersom det kommit ut att Earl ville skaffa sig en affär och att han bodde utanför Lansings "negerdistrikt", kallade de honom för "mallnigger". Han anklagades även för att sprida "oro och oenighet" bland de svarta.
 
1929 upplevde Malcolm sin första tydliga minnesbild. En natt ryktes han upp ur sin säng bland rök, flammor, skrik och medan fadern sköt med en pistol efter de två män som satt eld på huset och sprungit iväg. De tog sig ut oskadda medan huset brann ned runt dem. Tillsammans med brandmän och poliser stod de i bara underkläderna gråtande och skrikande och såg på när huset brann ned till grunden.
Vänner härbärgade och klädde dem temporärt. Sedan flyttade de till ett hus i East Lansing men var tvingade att flytta igen, på grund av att de blev trakasserade. Den här gången byggde fadern, med egna händer, ett hus med fyra rum på landsbygden några kilometer från stan.
Härifrån började Malcolm verkligen minnas saker från sin uppväxt.
 
Efter branden tycktes föräldrarna alltid vara oense och fadern slog ibland modern. Han var även aggressiv mot barnen, utom Malcolm som dessutom var det enda barnet som fick följa med på U.N.I.A. möten. Fadern hade många regler, så många att det var svårt att komma ihåg alla, och när någon bröt emot dessa slog han dem brutalt, framförallt de äldre. De gånger Malcolm fick stryk var det modern som stod för det, men han förvarnade alltid omgivningen genom att skrika högt och slapp på så sätt ofta undan.
 
Som liten tyckte Malcolm inte om att gå i kyrkan eftersom den bara gjorde honom förvirrad och förvånad. Att Jesus skulle vara någon gudomlig person kunde han inte tro och ända tills tjugoårsåldern (när han sattes i fängelse) hade han lite respekt för religiösa personer.
 
Familjen hade det bättre än de svarta i stan, där de "framgångsrika" var kypare, skoputsare eller vakt till någon butik. Anledningen var att de hade en stor trädgård där de odlade en del av deras livsmedel och födde upp höns, men kollekten från faderns predikningar var vad de huvudsakligen levde på.
 
Fem år gammal började Malcolm i skolan. Han var ensam svart på skolan, tillsammans med sina syskon. Med de fick inga problem. Malcolm sågs som en maskot i sin klass och var mycket duktig.

FADERLÖS

När barnen kom hem från skolan en eftermiddag 1931 grälade modern och fadern som vanligt. Fadern blev så arg att han gav sig ut och gick till stan. Modern blev orolig eftersom hon fick en känsla av att något skulle gå illa. På natten vaknade Malcolm av att modern skrek och när han steg upp såg han poliser i huset. Fadern hade blivit mördad. Skallen var krossad på ena sidan, överkroppen hade körts över av en spårvagn och nästan blivit avklippt på mitten. I det tillståndet levde han i två och en halv timmar.
Malcolm var sex år gammal.
 
När modern skulle inkassera de två livförsäkringar fadern tagit, utbetalades en (den mindre) utan problem, men den andre vägrade försäkringsbolaget betala ut, de påstod att Earl begått självmord. Modern var trettiofyra år gammal.
Medan Wilfred, äldste sonen, slutade skolan och började jobba, såg Hilda, äldsta dottern, till småbarnen. Malcolm och Philbert bidrog inte med någonting. De arbeten modern fick tog hon, men så fort arbetsgivaren fick reda på vem hon var, fick hon sparken. Eftersom pengarna började ta slut allt tidigare på månaden, tvingades hon köpa på kredit.
Emellanåt var det ont om mat i huset och för att få något att äta gav sig Malcolm till Lansing och snattade allt ätbart han kom över. Han började även besöka bekanta vid middagstid. Då och då åkte han fast, samtidigt som han blev allt mer aggresiv.
Socialhjälpsfolket började komma och ställa frågor. De försökte splittra familjen genom att tala illa om de andra i familjen när de talade med någon av barnen. Efterhand som Malcolm började åka fast när han snattade, inriktade socialtjänsten sig på honom. När de började tala om att placera honom i fosterfamilj, skällde modern ut dem och de höll sig därifrån ett tag.

SPLITTRING

Socialtjänst personalen kom tillbaka, men istället för att ta barnen därifrån fick de istället återigen hålla sig borta, när modern träffade en ekonomiskt oberoende man, vilket hon beundrade. Efter ca. ett år, övergav mannen henne. Det blev en svår chock och hon började tala för sig själv. Genast var socialhjälpsfolket tillbaka och snart placerades Malcolm i en fosterfamilj. Detta var 1932, han var sju år gammal.
Socialtjänstens plan var att ta alla barnen. När modern bröt samman och spärrades in på ett mentalsjukhus (där hon stannade i tjugosex år), splittrades familjen mellan olika hem. Senare trodde Malcolm att socialtjänsten raserat familjen. Syskonen höll dock nära kontakt med varandra.
Malcolms fina uppförandebetyg sjönk och blev till slut så dåligt att han reglerades från skolan. En domstol beslutade att han skulle skickas till upptagningsanstalt, tretton år gammal. Först placerades han på upptagnings hem, där han var populär bland personalen och en av dem ordnade ett diskjobb åt honom. På upptagnings hemmet fick han för första gången ett eget rum. Började efter ett tag i skolan, Mason Junior High School, där han var den förste som var intagen på hemmet och gick på den skolan (vita barn inkluderade). Han blev även omtyckt i skolan och hans favorit ämnen var historia och engelska. Matematik tyckte han inte om, det är inte öppet för diskussion och går därför inte att resonera bort om det blir fel.
Malcolm besökte ofta sina syskon, men de talade mycket lite om modern och ingenting om fadern. Ibland besökte de äldre henne, men alltid ensamma, ingen ville dela upplevelsen med någon annan. En gång besökte de modern tillsammans, då i sällskap med deras halvsyster Ella som bodde i Boston. Malcolm besökte Ella under sommarlovet 1940.

BOSTON

Efter att ha slutat åttonde klass flyttade Malcolm till Ella i Boston, staden han blivit förälskad i när han var på besök. Istället för att söka arbete direkt uppmuntrade Ella honom att gå runt och titta på staden. Under en av dessa rundor träffade han Shorty, en kille som också kom ifrån Lansing. De blev snabbt vänner och var vägpolare i många år. Shorty lärde Malcolm om storstaden och fixade ett jobb åt honom som skoputsare på Roselands danspalats. Tillsammans med Shorty och hans vänner började Malcolm dricka sprit, röka cigaretter och marijuana. Shorty hjälpte Malcolm att anlägga sin första "conk" (rak permanentat hår). Istället för att betala en barberare tre till fyra dollar gjorde de det själva. Shorty skalade och skivade två medelstora vita potatisar tunt, sedan lades de i en skål och rördes runt med en träsked (metallskedar blir svarta av luten) medan ungefär hälften av luten hälldes i långsamt. Äggen knäcktes och rördes om hastigt till en ljusgul röra. Luten gjorde att det var varmt och Malcolm ryckte snabbt undan handen när han kände på den.
Innan röran kammades in i håret knöt Shorty ett gummiförkläde hårt om halsen på Malcolm och tog själv på sig ett par gummihandskar, sedan masserade han in vaselin i håret, hårbotten, nacken, öronen och pannan. När luten kammades kändes den först bara varm, men det förändrades snabbt. Malcolm stod inte ut längre utan rusade till tvättstället och svor över Shorty när han sköljde av håret. Detta var Malcolms första, men inte sista, steg mot total självförnedring.
Malcolm blev inte långvarig som skoputsare på Roselands danspalats. Det dröjde inte länge innan han slutade, tog ett annat jobb som Ella ordnade åt honom, och besökte Roselands som gäst istället för skoputsare. Det dröjde inte länge innan han blev en favoriterna på grund av sin dansteknik. På Roselands träffade han dessutom en vit kvinna, som han i sin självbiografi kallade Sophia. Tillsammans med henne fick han "status" i de svarta kvarteren. De flesta svarta män i Bostons, Roxbury, motsvarigheten till New Yorks, Harlem, hade haft någon vit kvinna, men det hade oftast varit prostituerade eller kvinnor som endast var nyfikna på svarta män. Sophia däremot var vacker, hade stil, ställning i samhället, bil och pengar. Eftersom Shorty hade fostrat Malcolm fick även han prestige i och med Sophia.
Ella och Malcolm kom inte riktigt överens och han flyttade in till Shorty. De delade en lägenhet som kostade sex dollar i månaden.

NEW YORK

Än en gång bytte Malcolm arbete, från att stå och sälja glass till att sälja färdkost på tåget mellan Boston och New York, kallat "Yankee Clipper". Båda jobben ordnade Ella.
Malcolm hade alltid velat åka till New York, men hade inte funderat på det särskilt mycket innan han hörde talas om jobbet, eftersom det krävdes pengar att åka till New York från Lansing eller Boston. För att få jobbet var han tvungen att säga att han var tjugoett, i själva verket var han bara sexton år gammal. När han nu fick chansen tog han den och när tåget stannade i New York på hans första tur, var han redan ombytt och hoppade av innan alla passagerarna.
New York och framförallt Harlem tog fullkomligt andan ur honom. Efter fem minuter hade Boston och Roxbury suddats ut ur Malcolms liv och hela hans liv förändrades. För Malcolm var Harlem paradiset, med barer som Small's Paradise och Braddock Hotel (där han mötte berömda musiker som Dizzy Gillespie, Billie Holliday, Ella Fitzgrerald och Dinah Washington), Apollobiografen och danspalatset Savoy, dit alla stora musiker kom och Malcolm dansade till.
På grund av sitt uppträdande fick Malcolm till slut sparken från jobbet på New Havenlinjen och beslöt sig för att besöka sina syskon i Michigan. Efter att ha sett den röda "conken", hajskinns grå kostymen och de orange, spetsiga skorna blev alla förbluffade och ögon stora som tefat. När Malcolm flyttade från Lansing kunde han inte dansa, men när han nu deltog på en dans i Lincolnskolans gymnastiksal, fick han efteråt skriva autografer, "Harlem Red".
Tillbaka i New York var han pank och utan jobb, men anställdes av Seabordlinjen som sökte personal. Allt han behövde säga var att han jobbat på New Havenlinjen och två dagar senare var han ombord på tåget som gick till St. Petersburgh och Miami, Florida. Han blev dock snart ovän med konduktören, men istället för att få sparken fick han jobb på baren Small's Paradise (Malcolms egen favoritbar) som servitör. Han blev omedelbart populär. Detta hände 1942 och Malcolm var sjutton år gammal.
På Small's Paradise lärde han sig vilka av stamgästerna som tillhörde undre världen, vilka som hade pengar, vilka som var spelare och framförallt vilka man inte skulle stöta sig med. Det var inte bara kriminella som besökte Small's bar, men det var den världen som fascinerade Malcolm.
I sin självbiografi beskriver Malcolm olika kriminella i Harlem från den här tiden, han beskrev även huset han bodde i, som låg på St. Nicholas Avenue. I huset gick det att köpa nästan vad som helst, kameror, pälsar, vapen, prostituerade osv. Malcolm var en av få män, de flesta var prostituerade kvinnor. Han trodde dessutom att alla i huset använde någon form av droger.
Sophia kom ofta från Boston och hälsade på Malcolm i New York, även sedan hon gift sig med en vit man, som var inkallad.
När Malcolm bott i Harlem ett tag fick han ett smeknamn som skilde honom från de två andra som kallades "Red", "St. Louis Red" och "Chicago Red". Eftersom Malcolm kom från Michigan och att de flesta New York bor inte visste något om Lansing eller ens hört talas om det, sade han att han var från Detroit och blev därför kallad "Detroit Red".
Efter att Malcolm gett telefonnumret till en av hans bästa vänner bland de prostituerade i huset där han bodde till en militärspion, dvs. en polis som utgav sig för att vara en soldat på permisson, tvingades han sluta på Small's Paradise. Han blev dessutom portförbjuden där, vilket var värre än att få sparken.
Istället började han sälja marijuanacigaretter, reefers. Att sälja reefers kunde vara mycket lönsamt. För att komma igång lånade Malcolm tjugo dollar, vilka han senare samma kväll lämnade tillbaka och ändå hade tillräckligt mycket kvar för att kunna fortsätta. När han sålde som mest tjänade han minst 50-60 dollar om dagen. Men Malcolms marijuana försäljning passerade dock inte förbi obemärkt för narkotikapolisen. De trakasserade honom till slut så mycket att han var tvungen att ta det lugnt (bla. reste han runt i städerna runt omkring och sålde reefers till sina vänner i de stora orkestrarna som turnerade).
När han inte kunde sälja marijuana längre, började han genomföra sina första rån, alltid påtänd av tung narkotika. En vän föreslog att han skulle snusa kokain. Vid den här tiden hjälpte han dessutom personer han kände som erbjöd sexuella tjänster av alla de olika slag och begick andra brott, rån, inbrott och arbetade inom nummer lotteri branschen. Ju mer Malcolm "arbetade", desto mer knarkade han.
Från att ha använt samma agent sedan han började på Small's Paradise, bytte Malcolm när han själv började arbeta inom nummer lotteri branchen. Hans nya agent, West Indian Archie, tillhörde de gamla, verkligen farliga, gangstrarna i Harlem (Archie var en av dem som arbetade för Dutch Schultz sedan han tagit kontrollen över nummer lotteri branschen). Det ansågs fint att vara kund hos honom, eftersom han bara ägnade sig åt storspelare. Det var dock inte endast fint att vara kund hos West Indian Archie, det kunde vara farligt också, något som Malcolm fick erfara. När Malcolm trodde sig vunnit visade det sig att Archie inte delade den uppfattningen, vem som tagit fel framgick dock aldrig, men det gick så långt att en vän till Malcolm ringde till Shorty i Boston som genast kom och hämtade honom.

TILLBAKA I BOSTON

Shorty var den som lärt Malcolm röka marijuana, men den konsumtion han uppnått under sin tid i Harlem förbluffade Shorty.
I Boston låg Malcolm lågt. Men efter cirka en månad var han tvungen att skaffa fram pengar. Shorty var genast med på Malcolms planer, Sophia och hennes syster övertalades, och så hade Shorty en vän, Rudy, som han ville ha med. Rudy arbetade bla. som servitör vid exklusiva fester och såg därigenom en del lyxiga hem.
Arbetsmetoden planerades in i minsta detalj. Malcolm och Shorty utförde inbrotten, medan Rudy satt utanför och väntade i bilen. Sophia och hennes syster rekogniserade i rika kvarter. De kunde bli visade runt i hela hus av lättlurade kvinnor som tyckte om att höra dem beundra hemmet, sedan gjorde de skisser så att Malcolm och Shorty kunde springa rakt på de saker som var intressanta. Även Rudy gjorde kartor över de ställen han arbetade på. De hade dessutom fått tag i en mycket bra hälare. Allt flöt på och de tjänade bra med pengar, och ingen annan visste vad de höll på med.

FÄNGELSE

Allihop behöll något från inbrotten, te.x. så lade flickorna beslag på en del juveler och pälsar. Malcolm behöll en mycket värdefull klocka som dock behövde lagas. Ägaren till klockan hade inte bara anmält den stulen, utan även beskrivit vad som behövde repareras. Så när Malcolm skulle hämta ut den lagade klockan, åkte han fast. Poliserna fick tag i hans adress och i lägenheten fann de en mängd bevis, stöldgods och yrkesredskapen. Shorty plockades upp, liksom flickorna. Rudy däremot lyckades ta sig från Boston och klarade sig.
Sophia och hennes syster fick låg borgen, till skillnad mot Malcolm och Shorty, deras sattes till 10,000 dollar vardera (deras värsta brott var att de hade umgåtts med vita kvinnor).
Socialarbetarna var på dem, vaktmästaren i rätten sade; "Trevliga vita flickor... förbannade niggrer..."*. Till och med deras, av rätten utsedda försvarsadvokat sade; "Ni hade inget att skaffa med vita flickor"*.
Genomsnittsstraffet för inbrott var cirka två år för förstagångs förbrytare, Malcolm och Shorty däremot, fick mycket längre. Shorty fick åtta till tio år för var och en av de emot fjorton (inte ens Malcolm hade koll på hur många de var, vilket framgår i hans självbiografi) åtalspunkterna, Malcolm fick tio år. Sophia och hennes syster fick ett till fem år i ett kvinnofängelse.
Detta hände i februari 1946. Malcolm hade ännu inte fyllt tjugoett år.
 
I fängelset fick Malcolm smeknamnet Satan, på grund av hans antireligiösa attityd. Den skulle dock komma att förändras i fängelset.
En medfånge lyckades fånga Malcolms uppmärksamhet och övertalade honom att börja studera igen. Senast Malcolm hade haft en tanke på att studera något som inte hade med kriminalitet att göra, var när han gick ut åttonde klass i Mason, Michigan. Eftersom han hade gott om tid började han en korrespondenskurs i engelska. Efter ungefär ett år kunde han skriva ett någorlunda bra och läsligt brev. Men eftersom han hört talas om ordens härkomst, började han en korrespondenskurs i latin.
 
När Malcolm nyligen kommit till fängelset i Charlestown, skrev hans djupt religiöse bror Philbert att hans kyrka skulle be för Malcolm. Han svarade med ett halvt oläsligt brev, som han senare sade sig skämmas för.

ISLAM

När Malcolm cirka ett år senare överfördes till Concordfängelset skrev Philbert igen, den här gången meddelade han att han tillhörde Nation of Islam (under ledning av Elijah Muhammed) och att Malcolm skulle "Be Allah om frälsning"**. Även denna gång skrev Malcolm ett svar, och trots att hans engelska nu var bättre, var brevet värre.
Malcolms yngre bror, Reginald, som han kom mycket bra överens med, skrev också ett brev, att det fanns ett samband tog lång tid innan Malcolm förstod. Reginald skrev; "Malcolm, ät inte fläsk mera och rök inte fler cigaretter. Jag ska visa dig hur du ska komma ut ur fängelset"***.
Malcolm förstod inte, utan trodde att Reginald kommit på något knep som han kunde lura fängelsemyndigheterna med, men han slutade i alla fall helt upp med att röka så fort han rökt upp det paket han öppnat. Detta var 1948 och han rökte aldrig mer efter det.
Några dagar senare serverades det fläsk till lunchen och han kom ihåg "ät inte fläsk mera". Han lät kött fatet passera honom orört. Satan äter inte fläsk, var det stora samtalsämnet, i Malcolms cellblock, den kvällen. Detta var Malcolms första, omedvetna, steg mot Islam.
Malcolms syskon i Detroit och Chicago hade alla omvänts till Islam. De ville även att Malcolm skulle omvändas. Philbert berättade om för de andra syskonen om brevet Malcolm skrivit till honom och de diskuterade hur de skulle göra. De kom fram till att det var Reginald, som hade bäst kontakt med Malcolm, som skulle få igång processen.
Ovetande om planerna för Malcolm, kämpade halvsystern Ella för att få honom överflyttad till ett nytt rehabiliteringsfängelse i Norfolk, Massachusetts. I slutet av 1948 lyckades hon få honom överflyttad.
Norfolk var rena himmelriket jämfört med vissa andra fängelser. Där fanns frisk luft, vattenklosetter och inga galler.
En man vid Pankhurst, hade varit intresserad av rehabiliteringsprogrammmet och därför testamenterat sitt bibliotek (som till huvudsak innehöll religion och historia) till fångkolonin. Biblioteket bestod av flera tusen böcker, en del var mycket sällsynta.
Det tog ett tag innan Reginald kontaktade malcolm sedan han överflyttats till Norfolk. Reginald visste hur Malcolms hjärna fungerade och just därför hade hans metod varit mycket effektiv.
 
När Reginald kom på besök (ännu en skillnad mot andra fängelser, i Norfolk fick fångarna ta emot besök varje dag och varje besök hade en maxtid på två timmar) tog han det lugnt och talade om familjen, medan Malcolm höll på att spricka av nyfikenhet.
Till slut började han undervisa Malcolm i den version av Islam som Nation of Islam utövar (det är inte ortodox Islam eller ens något i närheten, när Malcolm senare reste runt i Nordafrika och sydvästra Asien fick han klart för sig att den Islam han kände till var fel). Reginald sade bl.a. att alla vita människor är djävlar, han sade även att gud var en människa, hans namn var Allah. När Malcolm lämnades ensam började han fundera på vad Reginald sagt, han plockade fram minnesbilder på de vita han känt, socialfolket som splittrade hans familj och sände modern till mental sjukhus, faderns mördare som han inte visste vem det var, lärare, arbetsgivare, Sophia, hälaren i Boston, poliserna, domaren, fångvaktarna...
 
Nästa gång Reginald kom på besök, såg han vilken effekt hans ord hade på Malcolm. Reginald fortsatte att undervisa honom och snart började Malcolm få ett par brev om dagen från sina syskon, och ibland kom även de andra och hälsade på honom.
Malcolm fick även höra hur vita människor ("djävlarna") hade ruinerat, plundrat, mördat, våldtagit och sugit ut alla andra människor som inte var vita. Han fick lära sig att historiens största brott var den svarta slavhandeln, när miljoner svarta människor fick sätta livet till och många blev slavar, utan rätt till liv.
Det tog dock tid innan Malcolm kunde tillämpa allt han lärde sig (han fick lära sig mycket mer än det som står med här).
Malcolms äldre syster, Hilda, kom på besök, sedan de andra syskonen samlat ihop pengar till hennes resa, och hon uppmanade honom att skriva till Elijah Muhammed (som brukade bo hos deras bror Wilfred, när han var i Detroit) eftersom han visste hur det var att sitta i amerikanska fängelser. Elijah Muhammed hade suttit fängslad i fem år för värnpliktsvägran.
Till slut skrev Malcolm till Elijah Muhammed, han skrev att hans syskon talat och skrivit om honom, och så bad han om ursäkt för sin handstil (han skriver i sin självbiografi att han skrev om det minst tjugofem gånger innan han skickade det). Till svar fick Malcolm ett maskin skrivet brev som var undertecknat med "Allahs budbärare" och så var en femdollar sedel medskickad.
När Malcolm kommit så långt att han erkänt sina tidigare synder, började hans syskon uppmana honom att vända sig mot öster och be till Allah. Med det gav honom stora problem, det var svårt att knäböja och be om guds förlåtelse. De enda gångerna han tidigare hade varit på knä, hade varit när han dyrkade eller bröt upp någons lås och plundrade hemmet. Därför tog det honom en vecka att överhuvud taget komma ned på knä och dessutom stanna där. När han sedan kommit så långt, visste han inte vad han skulle säga.
P.g.a. att Malcolm kände sig oförmögen att uttrycka sig i sina brev till sina syskon och till Elijah Muhammed, skrev han av en ordbok och lärde sig det han skrivit av, på så sätt ökade hans ordförråd dramatiskt och han började förstå det han läste i böcker. Till slut spenderade han nästan all vaken tid till att läsa. Det tack vare denna hemmagjorda bildning, blev han den otroligt duktiga talare och att han alltid hade något att lära ut, vilket ledde till att allt fler drog sig till honom och att Nation of Islam i sin tur växte lavin artat sedan Malcolm släppts ut ur fängelset. Han frigavs i augusti 1952, efter sju år i fängelse.

FRI

Malcolm flyttade omedelbart till Detroit där han fick bo hos sin bror Wilfred som även ordnade ett jobb åt honom.
I Detroit gick Malcolm med i det Första templet (det andra hade Elijah Muhammed byggt upp i Chicago). Han upprördes över att det fanns en del tomma stolar i deras lilla tempel, men Wilfred övertalade honom att ha tålamod, åtminstone tills efter söndagen innan Labour Day 1952. Eftersom de då skulle åka till Tempel nummer två i Chicago och höra Elijah Muhammed tala. De två templen var cirka tvåhundra muslimer tillsammans (senare skulle de komma att hålla möten med tiotusen åhörare).
 
Efter mötet bjöds Malcolms familj på middag hemma hos Elijah Muhammed. Där frågade Malcolm sin ledare hur många muslimer Detroit Templet kunde ta emot, Muhammed svarade; "Tusentals"*, och Malcolm frågade honom hur de på bästa sätt skulle få tusentals människor dit, då svarade han; "Inrikta er på de unga. När ni har fått med dem kommer de äldre att skämmas och följa med"*. Malcolm beslöt sig för att de skulle följa det rådet.
Varje dag, efter arbetets slut, gick Malcolm ut och arbetade för att värva medlemmar. Men det gick trögt, trots det tredubblades muslimernas antal i Detroit på några månader. Elijah Muhammed blev så nöjd att han hedrade dem med ett personligt besök.
Vid den här tiden hade Malcolm inte bara ansökt om medlemskap, han hade fått det och sitt X (Malcolm föddes med Little i efternamn), som symboliserar det verkliga afrikanska familjenamn som de svarta i Amerika inte känner till eftersom de blev berövade sina namn och språk när de kom till Amerika.

PASTOR

Malcolm fortsatte att värva nya medlemmar och sommaren 1953 utnämndes han till biträdande pastor i Första Templet i Detroit. Det var vid denna tiden Malcolm debuterade som talare. I början var hans favoritteman kristendomen och slaveriet (som han läst väldigt mycket om i fängelset, Malcolm hade läst bibeln väl och kunde utmana vilken kristen präst som helst inom det området).
Så fort Malcolm lyckades ta sig tid, åkte han till Elijah Muhammed i Chicago för att bli undervisad i Islams läror. Efter intensiva studier på heltid, lät Muhammed, Malcolm åka till Boston och sprida lärorna där.
I Boston värvade Malcolm medlemmar och efter tre månader var de så många att de kunde öppna ett litet tempel. Malcolm kunde stolt rapportera en tempeladress till Elijah Muhammed.
Sedan de fått moskén i Boston började Ella komma och lyssna på Malcolm, han drömde dock inte ens om att kunna omvända henne och det lyckades han inte heller med. Men Elijah Muhammed var nöjd och när Malcolm organiserat upp templet lämnade han över det till en annan pastor och budbäraren (som Muhammed även kallades) skickade honom till Philadelphia. Där gick det ännu fortare att starta upp ett tempel, och i maj 1954 startades det tolfte templet.
Tack vare framgångarna i Boston och Philadelphia utsågs Malcolm som föreståndare för sjunde templet i New York, i juni.
Han var omskakad och lycklig över att få sprida Muhammeds läror i New York som hade över en miljon svarta invånare på den tiden.
Tillbaka i New York sökte Malcolm upp gamla vänner, liksom han hade sökt upp Shorty i Boston. En del var döda, många var som West Indian Archie, vrak.
Rekryteringen i New York var dålig, mycket dålig. Därför beslöt Malcolm sig för att råda bot på detta. Han gav sig ut på gatorna, med några andra muslimska präster och "fiskade"* i gathörnen, i utkanterna på folksamlingar som stod och lyssnade på nationalist möten. Sedan upptäcktes de bästa rekryterings platserna, de kristna kyrkorna. Samtidigt som han var föreståndare för Templet i New York, startade Malcolm det Trettonde Templet i Springfield, Massachusetts, och det Fjortonde Templet, i Hartford. Malcolm klagade ofta hos Muhammed att det gick för långsamt att bygga upp organisationen, Muhammed lärde Malcolm att det är bättre att ha tålamod, men att arbeta på det.
1955 åkte Malcolm på sin första längre resa, till Atlanta, Georgia, där han startade ännu ett Tempel, det femtonde.
1956 hade Nation of Islam vuxit sig ganska stor och de hade lyckats värva en hel del högutbildade, och till och med en del som hade "ställning" i samhället.

BETTY X

Innan 1956 hade Malcolm inte haft någon kontakt med någon muslimsk kvinna (utäver systrar, bröders fruar och Muhammeds fru). När han träffade Betty X 1956, var det inte mer med det. Hon undervisade om hygien och medicin i kurser som hölls av organisationen. I ungefär ett år visste Malcolm inte mer än hennes namn och att hon höll kurser för muslimska kvinnor (på vilka han ibland var med och undervisade). Någon gång under 1957, började han däremot se på henne på ett annat sätt, vilket gjorde att han kom på äktenskaps tankar. Men istället för att göra något åt saken, började han undvika henne. Hon tänkte inte på det eftersom de inte talade särskilt mycket med varandra ändå.
Till slut talade Malcolm med Elijah Muhammed som blev glad och uppmuntrade honom efter att han träffat henne.
En dag ringde Malcolm upp Betty och frågade henne kort och rättfram om hon ville gifta sig med honom. Hon sade sig vara förvånad och överraskad, men svarad ja. Ett par dagar senare gifte de sig i Lansing, inför vita vittnen och en vit man vigde dem. Sedan fick omvärlden veta det och i New York slog det ned som en bomb bland muslimerna.
I november, 1958, föddes deras äldsta dotter Attilah (uppkallad efter Attila som plundrade Rom). Tjugofemte december 1960, föddes Qubilah, andra dottern (uppkallad efter Kublai Khan). I juli, 1962, föddes tredje dottern Ilyasah (Ilyas är Elia på arabiska). Och fjärde dottern Amilah, föddes 1964.
Malcolm hade utökat sitt kringresande för att väcka fler svarta och leverera Elijah Muhammeds "sanningar". En gång när han var tillbaka i Boston, 1958, och predikade gick Ella med i Nation of Islam. Det tog fem år att övertyga henne.

MISSHANDEL

En kväll 1959 misshandlades en muslim (Hinton) från New York Templet, när han iakttog ett polis ingripande, och fördes till en polisstation. En annan muslim som var med ringde till deras restaurang och snart ställde ett femtiotal muslimer upp sig på rad utanför stationen och Malcolm gick in och krävde att få träffa den fängslade Hinton. När Malcolm släpptes in i cellen hade han svårt att behärska sig. Hinton har halvt medvetslös och blodet strömmade från hans krossade skalle. Malcolm beordrade polisen att skicka honom till ett sjukhus, vilket de också gjorde eftersom de var oroliga för den växande folkmassan som samlades bakom muslimerna. När Hinton fördes till sjukhuset följde alla muslimer som var på plats, efter och stannade tills de blivit försäkrade om att han fick ordentlig läkarvård. Senare fick de veta att Hinton fått en stål platta inopererad i skallen. Nation of Islam hjälpte honom att processa och han fick det största skadeståndet som dittills betalats ut för polisbrutalitet i New York, 75,000 dollar.

EFTERFRÅGAD

Nu började organisationen bli känd och Malcolm ställde upp på intervjuer i tidningar, radio och TV.
I och med att han blev känd började svartsjuka växa inom de egna leden, att han dessutom hade tillgång till en bil gjorde inte saken bättre.
Media bevakade organisationen allt hårdare och telefonerna avlyssnades. De blev infiltrerade av svarta som arbetade för myndigheterna och så fågades de ut av polisen och FBI som ofta kom på förhör.
Efter 1961, när Elijah Muhammed kom tillbaka från Afrika, beslöt han att alla tempel framöver skulle kallas Moskéer. I deras tidning "Muhammad Speaks" (som Malcolm grundat) publicerades en ritning av ett islamistiskt center som skulle byggas i Chicago. Organisationen blomstrade. Muhammeds tal sändes regelbundet över radio över hela Amerika.
1963 skrev New York Times att Malcolm X var den näst mest eftersökta talaren vid amerikanska colleges och universitet (mest eftersökt var senator Barry Goldwater). Som bakgrund till detta var att det publicerats en bok om Nation of Islam och att Playboy (den mest spridda tidningen vid USA:s colleges och universitet) hade haft en lång och frispråkig intervju med honom.

TYSTAD

1963 var även året då Malcolm upptäckte att Elijah Muhammed inte levde efter de strikta reglerna för avhållsamhet. Två av hans tidigare sekreterare hade gått ut och berättat att han var fader till deras fyra barn. För att bli säker på vad som egentligen hände bröt Malcolm mot en av Nation of Islams regler, att inte ta kontakt med någon som är isolerad eller utesluten. Det kvinnorna hade att säga sårade Malcolm djupt. De berättade för honom att samtidigt som Muhammed berömde Malcolm offentligt, talade han bakom ryggen på honom. Ryktet spreds dock aldrig och organisationen klarade sig, men en spricka hade framträtt mellan Muhammed och Malcolm.
 
När president Kennedy mördades i Dallas, Texas, tjugoandra november 1963, beordrades alla präster att inte uttala sig i ämnet. Men under en frågestund, fick Malcolm frågan; "Vad anser ni om mordet på president Kennedy?"*. Genast skrev tidningarna att Malcolm X skändat presidenten osv.
Elijah Muhammed beslöt att Malcolm skulle tystas i nittion dagar. Malcolm underkastade sig till etthundra procent. Från Chicago skickades information ut om det till alla parter och pressen skrev: "Malcolm X tystad!"
Malcolm var totalt tystad, han fick inte ens tala i sin egen moské. Samtidigt som det här skulle Muhammad Ali (som då fortfarande hette Cassius Clay) boxas och bjöd in Malcolm, som fick välbehövlig vila, med familj till träningslägret. Till och med de vita reportrarna var vänliga emot honom nu, när högkvarteret i Chicago vänt sig mot honom och han var trött efter alla turer som surrat fram och tillbaka den senaste tiden.

BRYTNING

Till slut knäcktes dock tron på Elijah Muhammed helt och hållet. Efter tolv år i rörelsen lämnade nu Malcolm X Nation of Islam och startade Moslim Mosque Inc. och sedan gjorde han en pilgrimsfärd till Mecca, där han mötte den riktiga Islam. Och där träffade han vita människor som behandlade honom lika väl som hans syskon hade gjort.
 
Allt i Elijah Muhammeds läror började nu ifrågasättas och han skrev ett brev till Betty som hon läste upp för pressen, att han hade omvänts till det ortodoxa Islam och att han förkastade Nation of Islams uppfattning. I Nordafrika och sydvästra Asien reste Malcolm runt och träffade höga regerings män.
Efter sin vistelse i den heliga staden Mecca, tog Malcolm namnet, El Hajj Malik Al Shabazz.

MÖRDAD

När han sedan kom tillbaka hade han inte mycket tid på sig att bygga upp sin nya rörelse, innan han blev mördad i mars 1965, inte än fyllda fyrtion år. Han hann dock med att hålla ett antal fantastiska tal i vilka han inte talade illa om Nation of Islam och Elijah Muhammed, förrän han själv blev attackerad av dem.
Efter hemkomsten bildade han Organisationen för Afro-amerikansk Enhet, i vilken alla svarta, oberoende av religiös övertygelse var välkomna, vita var dock fortfarande inte välkomna, då han ansåg att först måste alla svarta förenas innan svarta och vita kan förenas.
 
Det finns så många teorier på mordet, många fler än Kennedy mordet, att jag inte vill spekulera.
 
Efter Malcolms död bildades (delvis till hans ära) Black Panther Party for Self-defence (Self-defence togs senare bort) 1966 av Huey P. Newton och Bobby Seale i Oakland, California. De var starkt påverkade av Malcolms läror.

*    Citat ur Malcolm X självbiografi
**  Citat ur Malcolm X självbiografi som han hämtat ur brev från sin bror Philbert.
*** Citat ur Malcolm X självbiografi som han hämtat ur brev från sin bror Reginald.

KÄLLFÖRTECKNING:

Malcolm X Självbiografi, Malcolm X, Haley, Alex

Malcolm X Speaks: Selected Speeches and Statements, Breitman

LITTERATUR:

Malcolm X Självbiografi, Malcolm X, Haley, Alex
 
The Atutobiography of Malcolm X, Malcolm X, Haley, Alex
 
Malcolm X Speaks: Selected Speeches and Statements, Breitman
 
Malcolm X: The End of White World Supremacy, X, Malcolm, Karim, Imam Benjamin, Malcolm X
 
The Judas Factor: The Plot To Kill Malcolm X, Evanzz, Karl
 
Malcolm X: The Seeker of Justice, Bassey, Magnus O.

Böcker om Malcolm X på Bokus

Tillbaka till toppen av sidan

Tillbaka till första sidan